Carlforsskas internationella blogg

Generalförsamlingens diskussion

2011-12-09T14:25:00.004+01:00

Efter debatten med mycket spänning och många olika åsikter blev resultatet så här :

Frågan rörande akut och långsiktigt förhindrade av svältkatastrofer som framlades av Amerikas Förenta Stater och som stödes av Japan, Etiopien, Mexiko, Australien , Storbritannien , Israel, Indien , Sydafrika, Tyskland , Frankrike, Italien.

Resultatet blev 15 röster för, 3 emot, 5 länder som avstod, det vill säga att förslaget gick igenom.

På frågan rörande fri informationsspridning, åsiktsbildning och yttrandefrihet med hjälp av internet och sociala medier som framlags av Japan och stödes av USA, Tyskland, Mexiko, Indien , Storbritannien och Frankrike.

Resultatet blev 12 röster emot , 8 röster för och bara 3 länder avstod, som betyder att förslaget inte gick igenom.

I slutet av denna del överraskades eleverna av uppgiften där de ska hålla ett tal i 30 sekunder om deras länders klimatpolitik.

Men först, fika!

Några tankar från dagens ordförande

2011-12-09T12:48:00.001+01:00

Viktor, dagens ordförande, är imponerad av eleverna och glädjes över att så många har valt att hålla talet på sitt modersmål. Han gillar också att alla är så engagerade och hoppas att många börjar arbeta med FN i framtiden.

Han ser fram emot debatten som kommer och förväntas sig lite ordhugg!

Lobbying

2011-12-09T11:22:00.004+01:00

TV 4 på plats

Bedömarna

Elin , Julia , Tea , Ellen.

Jesper och Kaveh.

Just nu sitter vi mitt bland lobbyingen och pratar med de olika länderna.

Vi har fått tag i Jesper och Kaveh, två elever på sammhällsprogrammet. De berättar lite om vad de tycker om dagen hittills.

Jesper - Dagen har varit väldigt intressant. Det är roligare än vad jag trodde.

Kaveh - Det är kul att göra något annat än att sitta i skolbänken.

Jesper - Vi tar chansen att ta del av hur det går till på riktigt. Man lär sig bättre genom praktiska moment.

Vi frågar vadElin, Julia, Tea och Ellen tycker om dagen hittills.

Det har varit intressant att se hur insatta alla elever är. Det är även intressant att se hur alla har anpassat sig till dina länder

Ellen - Alla är så fina!

Välkomnsceremoni

2011-12-09T10:59:00.007+01:00

Rollspelsledaren, "ordförande"

Viktor ställer sig vid talarstolen och presenterar sig som dagens rollspelsledare och ordförande.

Han framför vad delegaterna för var land står inför och hur de ska agera.

Han för ett upprop där länderna ska resa sig upp och säga ”närvarande”.

Redan nu märker man av nervositeten från eleverna.

09.25

Delegaterna håller sina öppningstal

Klädkoden gäller:

För damer gäller en väl täckande blus och inget hår i ansiktet. För herrar gäller kavaj och slips. Annars är man inte välkommen att tala talarstolen

Delegaterna i ordning

Elfenbenskusten - håller sitt välkomsttal på franska, Indien på engelska, Iran på , Japan på japanska, Kina på mandarin, Saudiarabien på arabiska, Syrien på arabiska, USA, på engelska, Vitryssland på serbiska

Talen: Eleverna framför sina tal proffsigt och det är märkbart att de har jobbat på talen.

Rollspelsledaren är imponerad av att delegaterna uppträder så professionellt trots att de är nybörjare.

Om man har problem med att höra vad talaren säger så kan man lämna en personlig anmärkan. Det gör man genom att sträcka upp sin skylt och sedan säga ”personlig anmärkan”. Då berättar man vad man finner som ett problem och rollspelsledaren försöker lösa detta.

Vi återkommer om lobbyingeni

Välkomna till FN-rollspelet 2011

2011-12-09T10:41:00.003+01:00

Dagen börjar med att alla samlas utanför scenen.

Redan kl 10 innan 8:00 ser vi entusiasmen från alla elever som tar uppdragen på högsta allvar.

Efter att registrering av delegationer börjar välkomnsceremonin.

Johan Luks håller talet just nu ...

Vi återkommer med mer information om vad som händer på Carlforsska Gymnasiet och FN- Dagen.

Hej så länge!

Sendi, Sofa och Andrea.

Välkomna til FN-Dagen

2011-12-09T10:37:00.001+01:00

Dagen börjar med att alla samlas utanför scenen.

Redan kl 10 i 8 ser vi entusiasmen från alla elever som tar uppdragen på högsta allvar.

Efter registreringen av delegationer börjar välkomsceremonin.

Johan Luks håller talet just nu ...

Vi återkommer med mer information om vad som händer på Carlforsska Gymnasiet och FN- Dagen.

Hej så länge.

Sendi, Sofa och Andrea.

Snart dags för FN-rollspel

2011-12-06T21:51:00.000+01:00

På fredag är det för andra läsåret i rad dags för ett FN-rollspel på Carlforsska. I år är det 80 elever som representerar 24 länder och ämnena som ska diskuteras är:

1. Frågan rörande akut och långsiktigt förhindrande av svältkatastrofer.

2. Frågan rörande fri informationsspridning, åsiktsbildning och yttrandefrihet med hjälp av internet och sociala medier.

Vidare kommer skolan under dagen också få besök av Javeria Rizvi Kabani som föreläser för alla som läser Samhällskunskap 1/Samhällskunskap A. Vi ser framemot en spännande dag.

Hur var det här med Sigismund?

2011-05-06T22:12:00.002+02:00

Efter en längre tid på resande fot utan tillgång till Internet så kommer här en kort anekdot från i tisdags. Vi hade efter att ha lämnat Vilnius begett oss mot Warszawa, under något som skulle bli en intressant färd.

Vår färd som tog några timmar längre än planerat då vi helst ville undvika att åka genom Vitryssland och hellre valde att åka runt Europas sista diktatur vilket innebar tio extra mil. Att vi lyckades med en fyra meter hög buss komma under en bro märkt med 3,7 meter var de första av de små bekymmer som löstes denna dag. När vi så småningom närmade oss Warszawa efter åtta timmar i bussen, visade sig vädergudarna upp sig från sin sämsta sida då de levererade snöblandat regn och endast ett par plusgrader, vilket var oroväckande med tanke på nästa dags stadsvandring. Saken blev inte bättre av att det då också uppdagades att det läckte in vatten på bussens övervåning. Detta problem löstes med paraply, servetter, plastpåse och tejp.

Väl framme på hotellet dröjde det inte länge förrän vi blev uppringda av en panikslagen busschaufför som meddelade att bussen inte startade. Ut rusade vi lärare tillsammans med ett par elever och vi sköt igång bussen medan det fanns tillräckligt med lufttryck kvar. Klockan var nu närmare nio och det var dags för middag. Under middagen, som var god och välbehövlig, råkade undertecknad ut för ett ficktjuvsförsök, som dock avvärjdes med elevernas hjälp.

Med detta i bakhuvudet tillsammans med texten på hotelldörren "For your own safety please lock the door", var det en oroad lärargrupp som gick och lade sig. Frågorna dunkade i huvudet, Vad gör vi om någon blir rånad? Hur skall det gå det här? Och så vidare.

Plötsligt knackade någon kraftigt på dörren när vi precis lugnat ned oss och hade gått och lagt oss. Vi studsade upp ur sängen och öppnade dörren. Utanför stod en elev som undrade:

- Hur var det här med Sigismund? Jag funderade lite inför morgondagens stadsvandring.

Vi pustade ut, det var inget som hade hänt utan vi fick ägna oss åt det vi gillar bäst, utbildning. Summa summarum kan man säga att det är i sådana här stunder som resande med elever är både som mest prövande men också som roligaste. Det handlar om att gilla läget, att lösa de problem som dyker upp och att ha kul på vägen. Hittills har eleverna visat ett stort mått av alla dessa egenskaper.

En första dag i Vilnius

2011-05-02T16:26:00.014+02:00

Efter att ha färdats med buss och båt i närmare 30 timmar ankom vi till vårt första resmål på resan, Vilnius, tidigt på måndagsmorgonen. Efter en mycket välkommen frukost och snabb uppfräschning på hotellet kunde vi samlas för att bege oss på vårt första riktiga aktivitet. Stadsvandringen som leddes av en mycket påläst Daniel, iförd slips och kavaj dagen till ära.

Ett av målen var Zaliasis Tiltas, den gröna bron, som är en av få platser kvar i Vilnius med kulturminnen från sovjettiden. På bron finns fyra statyer med sovjetisk realistiska motiv, på bilden intill ser ni ett av dessa föreställande bönder. De övriga tre statyerna visar upp arbetare, soldater respektive studenter. Notera särskilt med den bstämdhet i blicken som de blickar ut över sin omgivning, säkra på sin övertygelse. Bron representera också i mycket en symbol mellan det gamla och det nya, en bro mellan Vilnius gamla stad och Vilnius nya affärs- och finanscentrum.

I slutet på stadsvandringen samlades hela gruppen först vid presidentpalatset samt vid den tjusiga katedralen som ligger intill Vinius gamla stad.

Efter lunch delades gruppen i två delar, varav den ena besökte Svenska ambassaden och den andra besökte Nordiska Ministerrådet. Båda grupperna fick ett utmärkt tillfälle att höra erfarna och utomordentligt duktiga tjänstemän dra det nuvarande läget i Litauen och dagsaktuella frågor. Vilket naturligtvis kompleterades med elevernas egna frågor, som rörde allt från ungdomsarbetslöshet, trafficking, det sviktande förtroende för politiker och HBT-rättigheter.

Årets bästa vårtecken

2011-04-30T18:41:00.004+02:00

Det är nu mindre åtta timmar kvar till årets upplaga av Europaresan, vilket för mig slår grönskande träd, fågelkvitter och en hel mängd andra saker som brukar kallas för vårtecken. När det är dags för resan till Europas mindre besökta delar då är det vår för mig.

Förväntningarna på årets resa är som alltid skyhöga och att få ta del av politik, historia och kultur i Vilnius, Warszawa, Krakow, Auschwitz-Birkenau och Berlin kommer att bli ett sant nöje. Mycket av resan handlar om det nya Europa, dels i form av de "nya" medlemsländerna i EU och dels i form av nästa generation i Europa och de frågor de bär. Förarbetet har i mycket handlat om just de frågor som nästa generation som både de på denna och andra sidan Östersjön bär på. Det kan vara i form av hur miljöproblem kan lösas, främlingsfientlighetens framfart i Europa eller HBT-rättigheter.

Det kommer att bli oerhört intressant att se hur ens perspektiv förändras under denna resa, för det kommer det att göra. Det är lika säkert som att Europaresan är mitt säkraste vårtecken.

Och ännu mer från tisdag 25 maj

2010-05-26T16:12:00.000+02:00

Hallå där alla svenskar som just nu befinner sig i vårt underbara hemland.
Efter en bussresa på ungefär 16 timmar kom vi igår fram till Yalta. Vi fick då åka direkt hem till nya värdfamiljerna för att äta lite sen kvällsmat. Jag och Julia som bor i samma familj åkte efter det ner till havet och tog ett dopp. Sviiinkallt i vattnet! Tror det var runt 17 grader eller något sådant. Fick sedan uppleva ytterligare något nytt när det var dags för en dusch. Eftersom varmvattnet var slut fick man helt enkelt hälla vatten från en balja över huvudet för att kunna skölja av sig. Jag börjar längta efter riktiga toaletter och ordentliga duschar!
Under dagen har vi vart på ett studiebesök här på Yalta där vi fått se hur man tillverkar vin. Efter det kan man nu skryta om att ha sett världens äldsta vin, en flaska från 1775. Något som man också insett är att de som designade vägarna här i Yalta inte räknade med att stora bussar med svenska turister skulle kunna ta sig förbi. Vi fastnar ungefär var femte minut i någon skarp kurva eller när vi ska ta oss förbi bilar som folk fickparkerat på mindre lämpliga ställen.
Efter en lunch på skolan och lite stek i solen är vi nu på väg till nästa studiebesök på något palats.
Soliga hälsningar från en kokhet buss,// Tilda

Tisdag igen...

2010-05-26T16:11:00.000+02:00

Kära Sverige,
Den här ukrainaresan är en upplevelse vi sent ska glömma. Höga skorstenar som sprutar ut giftig rök över hela världen väcker lika mycket känslor som det vackra semesterparadis vi befinner oss i nu. Med Svarta havet på ena sidan och vackra berg med små hus på andra. Och resan har bjudit på allt som ska finnas med på ett riktigt äventyr; spänning, glädje, sorg och härlig vänskap.
Det som har förvånat mig mest är hur grönt Ukraina faktiskt är. Jag föreställde mig ett miljöförstörande betongland, men även mitt inne i Kiev så står det träd och buskar överallt. Och här i Yalta ska vi inte tala om den vackra naturen. Det känns som Grekland.
Nu är vi som sagt på väg till en vinodling, och jag måste passa på att tacka Olga, den underbara ukrainskan som har sett till att vår vistelse i Ukraina har blivit ett minne för livet. Massa spännande studiebesök, och möten med FANTASTISKA personer. Men… jag saknar våra svenska toaletter!
Massa kramar från Ukraina,Amanda

Tisdag 25 maj

2010-05-26T16:10:00.002+02:00

Hej Sverige!
Just nu sitter vi på en skumpig buss på väg till en ekologisk vinodling, där vi ska på ett studiebesök. Vi kom fram till Yalta vid tio igår kväll och då fick vi västeråsare äntligen träffa de ukrainare som bodde hos oss i november! Yalta är verkligen ett semesterparadis och havsutsikten är underbar. Det är jättevarmt här och vi alla njuter av värmen.
Som sagt sitter vi på en SKUMPIG buss och just i denna sekund verkar det som att bussen kört fast. På grund av att det är så bergigt här och små krokiga vägar är det svårt att köra bussen. Som tur är så är vägarna inte fulla med hål här som de var i Zaporizhia… Men de kör fortfarande som galningar och de struntar fullständigt i de där konstiga vita linjerna som är målade mitt på vägen…
Ha det så bra!//Joanna

Också måndag 24 maj

2010-05-26T16:09:00.001+02:00

Shooo, Max och Saga här! Just nu sitter vi på bussen som ska ta oss ner till Yalta. Men först ska vi ta ett stopp i Gammelsvenskbyn. Vi har haft tre jättebra dagar i Zaporizhia, alla ukrainare har varit jättevänliga och tillmötesgående. De har tagit med oss på olika utflykter som t.ex. igår var vi ett stort gäng som åkte på en båttur och gick till Luna Park med massa karuseller.
Imorse skulle bussen gå 5.30 från Zaporizhia men vi tror att den gick 6.00 istället. Det var väldigt sorgligt med många tårar och massa kramar. Vi hoppas att vi möts igen!
Som sagt sitter vi på en skumpig buss och vi har precis startat efter en kisspaus. Vi beräknas att vara i Yalta runt 18 ikväll. Vi ser alla fram emot det jättemycket!
Många kramar till er i Sverige från oss i Ukraina!
/Max och Saga

Måndag den 24 maj 2010

2010-05-26T16:06:00.001+02:00

Sha shaaa bloggen! Det är Ella som skriver nu! Igår var det söndag och då hade vi en fri dag tillsammans med våra värdar. Vi började med att promenera bort till deras hamn, och sen så hoppade vi på en ganska stor båt. Vi var många svenskar, men inte alla. Vissa var på andra äventyr. På båten så var det jättemysigt, och till slut så kom vi fram till en nöjespark. Den såg inte ut som Gröna lund precis!! Så vi gick och åt. Jätteeegod pizza, yummmieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee.
Efter det så tog vi bussen till ett köpcenter och till slut så hamnade vi för andra gången på Lunapark. Det är också en nöjespark, eller mer som vattendraget typ. Där var det jättekul, riktigt roliga karuseller. Och jag blev avritad, jättebilligt, kostade bara 40 kr. Vid 9 på kvällen ungefär så blev vi trötta och då åkte vi till McDonalds, mumma. Och sen var det bara mars pannkaka i säng för bussen skulle lämna Zaporichye halv 6 nästa morgon.
Just nu så sitter vi på bussen. Trots att det är så tidigt så är alla ganska pigga, eller nej Ali sover;). Vi sa nyss hejdå till alla värdar, jätte tråkigt.. kommer sakna dom. Men nu vi i alla fall har en lååång dag framför oss nu, i en mysig buss. Men gud vad jag ser fram emot att komma till Yalta ikväll, de ska bli så underbart. Nu så ska jag ta fram ipoden och försöka vila en stund. HEJDO!
I gonna miss dzzee Ludvig! /Ella

Reserapport från Emelie Homann, lördag 22 maj

2010-05-23T11:24:00.003+02:00

Det första jag la märke till efter att ha landat i Kiev var att de fanns så många björkar och kastanjeträd längs vägarna. Jag trodde främst att björken bara fanns i Sverige och ingen annanstans. Otroligt enligt mig att få se en björk. Det andra jag la märke till var all trafik som rörde sig på gatorna fram och tillbaka i olika riktningar och att vissa vägar inte var indelade i filer och att de körde hur som helst. Fattar inte att man lyckas ta sig fram utan att krocka.
Vi kom fram till hotellet och fick våra rum. Dörrarna till toaletterna hade inte lås, så man fick komma på ett system som skulle visa om det var ledig eller upptaget. Det var också en upplevelse i sig. Sängarna var ganska hårda, men det gick att sova ganska bra bortsätt från att folk började bygga mitt i natten vid den nya fotbollsarenan.

Upplevelsen av at få åka tunnelbanan var nervkittlande och spännande. Det gick mycket fortare än vad dem gör i Sverige och dem var alltid fulla med folk. Stationerna var också mycket annorlunda. Det var inte bara reklamtäckta väggar, utan det var som ett underjordiskt museum som hade grå väggar av någon sten och taket var välvt och vita med stora lampor som lyste upp hela stället. Man kan kalla det för en ”kristallkrona” fast utan kristaller och allt pråligt.
Nattåget var spännande och det jag hade ingen aning om att jag skulle kunna somna trots all oro inför toalettbesök mitt i natten på dem orena toaletterna. Man ville inte sitta ner alls. Jag överlevde som tur var och jag lyckades somna utan att vakna upp mitt i natten. Kupéerna med deras dunkla belysningar fick mig att tänka på gamla tåg från andra världskrigets tid.
Nu när jag sitter i Zaporitzhia och skriver om vad jag har upplevt dessa dagar kan jag märka skillnader och likheter mellan dem sätten som vi har att leva efter i båda länderna. Fats det finns fler olikheter än likheter som jag kan komma på, men visst finns det likheter. Deras historia skiljer sig mycket från våran, men vi kan ändå koppla vikingatiden i Sverige med Ukraina och Kievriket som fanns på den tiden.

Idag har vi fått en guidad tur som handlade om Kosackerna och om hur de levde på t ex 1300 e Kr. De var ortodoxer och hade konstiga frisyrer som skulle visa att de var Kosacker. Vi ska få se en teaterföreställning om hur (jag tror att det är en strid) en strid gick till när dem levde. Efter som att dem var så många så var till och med ryssarna rädda för dem, men det var Katarina II som gav order om att de måste bort och försvagas. Jag älskar att ha fått den här möjligheten att få komma till Ukraina och få se hur just dem lever och vad man kan jämföra mellan länderna. Det är som om man får leva en dag i taget och ta sig fram på ett primitivt sätt och lära sig hur saker går till. Toaletterna är det som man funderar mest över. Vissa och helt vanliga, fast man måste slänga pappret i en papperskorg, andra toaletter har inga dörrar och är som små bås som inte går upp ända till taket. Den tredje toalettervarianten är ett hål i marken som man måste huka sig över. Inte så fresh, men vad gör man? Tack för mig /

Emilie Homann, Carlforsska gymnasiet Västerås

Resarapport från Agnes Hillert, lördag 22 maj

2010-05-23T11:14:00.002+02:00

Ukraina, landet är ett i sin sort. Vi började vår resa i Kiev, en fantastisk stad enligt mig. Ett stadsliv, så fullt av människor och rörelse. Sedan tog vi nattåget till Zaporitzva. Ukraina är helt annorlunda från Sverige, vår kultur, språk, mat och vardag skiljer sig enormt. Men det som har varit mest förvånande för mig är hur mycket vår historia skiljer sig från deras. Vi lever i samma värld, vi har en historia, men bilden vi lär oss i skolan av vad som hänt är helt annorlunda. Till exempel: i Sverige har vi lärt oss att franska revolutionen var grunden till amerikanska revolutionen, och på det sättet la Frankrike grunden till demokratin i Amerika. I Ukraina lär de sig att Ryssland la grunden till den amerikanska revolutionen. De lär sig att 1710 hade Kosackerna i Ukraina en demokrati, som de skrev ner och den tog Amerika efter.
Med tanke på att vi ser helt olika på historien är det inte konstigt att vi även ser olika på situationen idag, och lever olika. Men jag tycker att det är oerhört häftigt att få se en kultur, från insidan, och verkligen få uppleva allt ifrån deras sida. Vad som är vardag för oss är helt nytt för dem, och vice versa såklart. Nu sitter jag på en stock i en park någonstans i Zaporitzva, och fram kommer två barn och sätter sig bredvid. De är helt fascinerade av en dator och har förundrat tittat på medan jag skrivit hela inlägget.
Det är inte alltid enkelt under resan, allt är så nytt. Många känner stor hemlängtan, till det man är van med och sina nära. Men det jobbiga är också det mest lärorika, och det är så otroligt häftigt, obeskrivligt, att leva deras liv för en sekund, ett par dagar. Once in a lifetime.

/Agnes (Agnes Hillert, Carlforsska gymnasiet Västerås)

Ukraina, 19-27 maj 2010

2010-05-23T10:37:00.002+02:00

Här kan du läsa om våra upplevelser på resan i Ukraina. Vi som reser, upplever och bloggar är elever från SPEUR09, Europaprogrammet och Ingrid Sjöblom, Ann Sunberg och Joel Hamberg.

Flygande start i Ukraina

Breda paradgator och stora torg i Kiev. Nu trasig asfalt och smutsig luft i Zaporitzhzya. Till detta möten med fantastiska ukrainare, nya maträtter och lite sömn. Efter bara två dagar i Ukraina är det redan många intryck att smälta. Och resan fortsätter, såval fysiskt som mentalt. Om detta och lite till får du veta i vår reserapport fran landet som gränsar till Ryssland i öst, Vitryssland i norr samt Polen, Ungern, Moldavien och Rumänien väst och sydväst om landet.

Syftena med resan är huvudsakligen två i detta projekt där två skolor från Sverige och två skolor från Ukarina samarbetar och utbyter erfarenheter med varandra. Västeras, Uppsala, Zaporitzhzya och Jalta deltar. För det första arbetar vi med projektets huvudtema, hållbar utveckling. Vi studerar just nu produktion, konsumtion och avfallshantering ur såväl dåtida, nutida som framtida aspekter. För det andra tar vi del av våra länders kultur, möter människor, lär oss språk och har roligt.

Ja, laddade elever och lärare från Carlforsska gymnasiet i Västeras samt Lundellska skolan och Valsatraskolan från Uppsala upplever just nu Ukraina. Ett land bara drygt två timmars flygtid sydöst. Men med stora kontraster till Sverige. Efter bara två dagar i landet har vi redan många intryck att rapportera om. Några av dem kommer nu från landet med 46 miljoner invånare och som fick sin självstandighet 1991.

Det var i onsdags morse som allt började. Väckarklockan ringde tidigt och framåt lunch landade vi i Kiev, landets huvudstad. Fyra miljoner invånare mötte oss och dagarna i Kiev innehöll bland annat besök på stadens självständighetstorg, känt från den oranga revolutionen, utfrågning av transport- och kommunikationsdepartementet, studiebesök på en chokladfabrik samt sightseeing i staden. Efter en intensiv start på resan och god sömn på hotell tog vi i torsdags kväll nattåget söderut. Det blev en häftig upplevelse med trånga tågkupeer, teserverande personal och mycket skratt.

Fredag morgon var vi framme i industristaden Zaporitzhzya där vi har kommit att bli väl omhändertagna. Våra värdfamiljer mötte oss på tågstationen och alla positiva och nyfikna elever fann snabbt sina respektive nygamla kamrater. Vi hade nämligen samma elever på besök hos oss i Västerås och Uppsala i november. Efter en snabb dusch och på många håll en stor frukost har dagen varit fantastisk och innehållsrik. Vi har blivit guidade runt på stadens största och viktigaste industrier, stålproducenten ZapoStal och energiproducenten DniproHEPS. Dessa två företag har båda en lång historia och är några av Ukrainas största företag. ZapoStal har bland annat 20 000 anställda och en stor verksamhet för alla sina anställda. Under dagen fick vi unikt komma i på ett enormt fabriksområde och följa produktionen av gjutgärn på plats. Tre miljoner ton stål tillverkas varje år och faschinerade elever lät kamerorna smattra och ställde många intressanta frågor.

Ikväll väntar Uppsalaelevernas och Zaporitzhzyaelevernas presentationer av deras arbeten i projektet. Det ska bli spännande. Sedan blir det välkomstfest på Lyceumskolan med konsert och disco. Ja, Ukraina har verkligen öppnat armarna för oss och vi upplever just nu många spännande möten. Imorgon väntar ett möte med kosackerna, folket som grundade staden på 1300-talet. På söndag väntar sedan en dag med värdfamiljerna och därefter fortsätter resan söderut till Jalta, med stopp i gammelsvenskbyn Zmivka. Fortsättning följer.

Joel Hamberg, Ann Sundberg och Ingrid Sjöblom,

2010-05-21

Snart hemma igen

2010-05-09T12:07:00.002+02:00

Åter är vi på svensk mark och endast 40 mil kvar. Kvar återstår
endast rapportskrivning. På bilden syns två elever som skriver sin skildring om resan i stort.
Mer fyllig rapportering och summering kommer här på bloggen under de
närmaste dagarna.

"Vi förstod aldrig varför det var krig"

2010-05-06T11:18:00.002+02:00

Natascha var 16 år när inbördeskriget i forna Jugoslavien bröt ut. Hennes berättelse om upplevelserna under kriget är troligen det starkaste minnet vi tar med oss från dagens och gårdagens vistelse i Sarajevo.

För Natascha var det aldrig ett problem att hennes hemland bestod av olika etniska grupper. Det talades aldrig om detta utan istället var identiteten jugoslavisk snarare än kroatisk, bosnisk eller serbisk.
Idag arbetar hon på svenska ambassaden i Sarajevo och är med och försöker via samarbete med Sverige åter bygga upp sitt land.

Bilden i inlägget visar en nybyggd moské, finansierad av familjen Al Saud, i bakgrunden syns fortfarande kulhålen från kriget i bostädernas fasader.

Spännande inlägg!

2010-05-05T16:29:00.001+02:00

Hej!

Tack för denna fantastiska idé om en direktblogg Johan! Spännande att läsa om vad ni har för er.
Ha det så bra och fortsatt trevlig tur! /Anders Duvkär, rektor Europaprogrammet

Let's blogg

2010-05-05T15:31:00.001+02:00

Hej!
Jag bloggar också!

En dag att minnas

2010-05-05T01:15:00.004+02:00

Sent denna tisdag blickar vi, Carlforsskas Europaresenärer, tillbaka på en mycket innehållsrik dag.

Dagen inleddes i strålande solsken och färd till den svenska ambassaden. Bussen tog oss för övrigt förbi fotbollslaget Patrizans hemmaarena. Laget är döpt efter partisanerna, en motståndsrörelse som tog makten i landet efter andra världskrigen. Just partisanerna ambassaden träffade vi Björn Linderfalk med fokus på EU-medlemskapdrog det politiska läget i landet och gladeligen svarade initierat på alla våra frågor. Efter detta talade Sofia Stridh fr n Migrationsverket om de nya viseringsfrihet som gäller i Serbien från EU länderna, vilka ämnade till att få serberna mer kjnniga och v ;lvilligt inställda till EU. I Serbien har utvecklingen varit sådan att de äldre generationerna som levde i Jugoslavien innan 90-talets inb ;rdeskrig har upplevt utlandet medan dagens ungdom ej vistats utomlands på grund av de hårda viseringsreglerna som varit i bruk. En situation som snarast kan ställas som en direkt motsats till hur det ser ut i många andra europeiska länder som till exempel i Sverige. Avslutningsvis talade Björn Mossberg från SIDA om Sveriges arbete i landet med bistånd och utvecklingsfrågor och hur dessa kan gynna inte bara Serbien men också Sverige.

Efter att tackat ambassadens personal för det oerhört trevliga bemötandet begav vi oss vidare i Belgrad till ett Museum porträtterandes Jugoslaviens historia och besökte den förre ledaren Titos grav. För 30 år sedan på dagen idag dog nämligen Tito, som fortfarande är älskad av många i det forna Jugoslavien. Busslaster med människor hade kommit ända från Slovenien och Makedonien för att närvara denna dag intill Titos grav.

Tito var partisanernas ledare, samma partisaner som har ett fotbollslag döpt efter sig, och ledde landet efter andra världskriget fram till sin död. Under denna period lyckades han hålla nere de nationalistiska strömmningar vi såg blossa upp igen under 90-talet och bibehålla hans dröm om ett sydslaviskt rike. Tito kan nog kallas för en pragmatiker och utan tvekan för odemokratisk. Men faktum kvarstår att han fortfarande är älskad av många människor i det forna jugoslavien. Med en så negativ utveckling är det klart att det är enklare att blicka bakåt snarare än framåt.

Stadsvandring i Belgrad

2010-05-03T13:19:00.003+02:00

Förmiddagen idag, måndag, har ägnats åt en elevledd stadsvandring. Först besökte vi S:t Savas tempel som är den största ortodoxa kyrkan i bruk i världen idag. Den vita marmorkyrkan, som för övrigt ligger endast en backe ifrån vårt eget hotell, rymmer 10000 personer vid mässa.

Turen tog oss vidare till Republikens Torg som bilden ovan är hämtad ifrån, där eleverna pekade ut viktiga byggnader och presenterade en kort historisk bekgrund till platsens betydelse.

Den gemensamma turen avslutades i den 25-gradiga solen vid parken Kalemegdanski där höjdpunkten var dess borg och utsiktsplatsen. Borgen har under historiens gång tillhört både kelter och osmaner och har förstörts 44 gånger. Med tanke på sin strategiska placering där Sava möter Donau ger borgen ett tydligt exempel på historiens roll i en av Europas äldsta städer.

Morgonstund har guld i mun

2010-05-02T12:25:00.002+02:00

Dag två av resans nio dagar inleddes med ett morgonstopp i Tjeckien. På bussen serverades enklare frukost i form av smörgåsar, youghurt och juice. I Tjeckien hann vårt ekipage ocskså bli bötfällda för obetald vägavgift då vi ej stannat vid första bensinstationen och löst avgiften. Resan har sedan tagit oss igenom Slovakien och till Ungern där vi just nu befinner oss. Vi beräknas nå vårt mål lagom till middag ikväll.

Inläggets bild porträtterar Olov, en av ledarna på resan, Som passar på att njuta av frisk luft, borsta tänderna och att ta chansen att sträcka på benen under morgonens frukoststopp.

Dag ett summeras

2010-05-01T21:31:00.001+02:00

Den första dagen på 2010 års Europaresa har handlat om
förflyttning. En förflyttning som fört oss från Sångargatan i
Västerås till, i skrivande stund, en något skakig Autobahn söder om
Rostock. Dagen har innehållit två färjeturer först den korta mellan
Helsingborg och Helsingör följt av den längre kvällsturen från
danska Gedser till Rostock. Justå i Gedser fick vi tillfälle att
röra lite på benen. Det lilla samhället präglades just av sin
litenhet och sin ödslighet. Höjdpunkter på vår rundtur innehöll
studier av vårtecken i form av blomster i full prakt och en diskussion
om den danska arkitekturens påverkan på hustaken. Mycket mer fanns
inte att göra i Gedser och tur var kanske det för snart kom färjan
Prins Joachim och vi lämnade Danmark för denna gång.

Resan hittills har också handlat om en annan förflyttning. Att lämna
vardagen och kliva in i strapatsen. Att lämna det inrutade för att
kunna kartlägga och förstå en annan del av världen. Lika mycket
handlar det om att lära känna något nytt, att åtminstone för en
stund lämna det trygga hemmet för att få ta del av något annans hem
och utvecklas på grund av det.

Snart på väg

2010-04-29T23:34:00.004+02:00

Den första resan som skall porträtteras i denna blogg är snart i full rullning. Rulla är just det vi ska göra, med buss ska vi ta oss, i tur och ordning, till Belgrad, Sarajevo, Split och Prag. På bloggen kommer en liten inblick i hur livet på resan ser ut.

Bilden ovan är från den fantastiska målning eleverna gjort för en presentation på skolan om bland annat resans första stopp som syns på bilden nedan, Belgrad.

Jag som bloggar heter Johan Luks och är en av de ansvariga lärarna som är med på resan. Tyckte det kändes oerhört trevligt att i packningen inkludera kortärmade skjortor och shorts. På lördag är det dags. Mot varmare bredgrader!

Användning av denna blogg

2010-04-12T15:31:00.003+02:00

Carlforsska gymnasiet är känt för sina internationella resor och utbyten. Det är ofta så att det är just när man är med på en resa som man vill dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Därför har vi lagt upp en blogg just för detta ändamål. Det är alltså elever och medföljande lärare som på denna blogg delger sin omgivning vad de är med om. Det kan vara tankar i stort och smått. Kanske vill någon dela med sig av en nytagen bild eller film. Du som läsare är mer än välkommen att kommentera elevernas/lärarnas inlägg.