Efter en längre tid på resande fot utan tillgång till Internet så kommer här en kort anekdot från i tisdags. Vi hade efter att ha lämnat Vilnius begett oss mot Warszawa, under något som skulle bli en intressant färd.
Vår färd som tog några timmar längre än planerat då vi helst ville undvika att åka genom Vitryssland och hellre valde att åka runt Europas sista diktatur vilket innebar tio extra mil. Att vi lyckades med en fyra meter hög buss komma under en bro märkt med 3,7 meter var de första av de små bekymmer som löstes denna dag. När vi så småningom närmade oss Warszawa efter åtta timmar i bussen, visade sig vädergudarna upp sig från sin sämsta sida då de levererade snöblandat regn och endast ett par plusgrader, vilket var oroväckande med tanke på nästa dags stadsvandring. Saken blev inte bättre av att det då också uppdagades att det läckte in vatten på bussens övervåning. Detta problem löstes med paraply, servetter, plastpåse och tejp.
Väl framme på hotellet dröjde det inte länge förrän vi blev uppringda av en panikslagen busschaufför som meddelade att bussen inte startade. Ut rusade vi lärare tillsammans med ett par elever och vi sköt igång bussen medan det fanns tillräckligt med lufttryck kvar. Klockan var nu närmare nio och det var dags för middag. Under middagen, som var god och välbehövlig, råkade undertecknad ut för ett ficktjuvsförsök, som dock avvärjdes med elevernas hjälp.
Med detta i bakhuvudet tillsammans med texten på hotelldörren "For your own safety please lock the door", var det en oroad lärargrupp som gick och lade sig. Frågorna dunkade i huvudet, Vad gör vi om någon blir rånad? Hur skall det gå det här? Och så vidare.
Plötsligt knackade någon kraftigt på dörren när vi precis lugnat ned oss och hade gått och lagt oss. Vi studsade upp ur sängen och öppnade dörren. Utanför stod en elev som undrade:
- Hur var det här med Sigismund? Jag funderade lite inför morgondagens stadsvandring.
Vi pustade ut, det var inget som hade hänt utan vi fick ägna oss åt det vi gillar bäst, utbildning. Summa summarum kan man säga att det är i sådana här stunder som resande med elever är både som mest prövande men också som roligaste. Det handlar om att gilla läget, att lösa de problem som dyker upp och att ha kul på vägen. Hittills har eleverna visat ett stort mått av alla dessa egenskaper.
