Hur var det här med Sigismund?

Efter en längre tid på resande fot utan tillgång till Internet så kommer här en kort anekdot från i tisdags. Vi hade efter att ha lämnat Vilnius begett oss mot Warszawa, under något som skulle bli en intressant färd.

Vår färd som tog några timmar längre än planerat då vi helst ville undvika att åka genom Vitryssland och hellre valde att åka runt Europas sista diktatur vilket innebar tio extra mil. Att vi lyckades med en fyra meter hög buss komma under en bro märkt med 3,7 meter var de första av de små bekymmer som löstes denna dag. När vi så småningom närmade oss Warszawa efter åtta timmar i bussen, visade sig vädergudarna upp sig från sin sämsta sida då de levererade snöblandat regn och endast ett par plusgrader, vilket var oroväckande med tanke på nästa dags stadsvandring. Saken blev inte bättre av att det då också uppdagades att det läckte in vatten på bussens övervåning. Detta problem löstes med paraply, servetter, plastpåse och tejp.

Väl framme på hotellet dröjde det inte länge förrän vi blev uppringda av en panikslagen busschaufför som meddelade att bussen inte startade. Ut rusade vi lärare tillsammans med ett par elever och vi sköt igång bussen medan det fanns tillräckligt med lufttryck kvar. Klockan var nu närmare nio och det var dags för middag. Under middagen, som var god och välbehövlig, råkade undertecknad ut för ett ficktjuvsförsök, som dock avvärjdes med elevernas hjälp.

Med detta i bakhuvudet tillsammans med texten på hotelldörren "For your own safety please lock the door", var det en oroad lärargrupp som gick och lade sig. Frågorna dunkade i huvudet, Vad gör vi om någon blir rånad? Hur skall det gå det här? Och så vidare.

Plötsligt knackade någon kraftigt på dörren när vi precis lugnat ned oss och hade gått och lagt oss. Vi studsade upp ur sängen och öppnade dörren. Utanför stod en elev som undrade:

- Hur var det här med Sigismund? Jag funderade lite inför morgondagens stadsvandring.

Vi pustade ut, det var inget som hade hänt utan vi fick ägna oss åt det vi gillar bäst, utbildning. Summa summarum kan man säga att det är i sådana här stunder som resande med elever är både som mest prövande men också som roligaste. Det handlar om att gilla läget, att lösa de problem som dyker upp och att ha kul på vägen. Hittills har eleverna visat ett stort mått av alla dessa egenskaper.

En första dag i Vilnius

Efter att ha färdats med buss och båt i närmare 30 timmar ankom vi till vårt första resmål på resan, Vilnius, tidigt på måndagsmorgonen. Efter en mycket välkommen frukost och snabb uppfräschning på hotellet kunde vi samlas för att bege oss på vårt första riktiga aktivitet. Stadsvandringen som leddes av en mycket påläst Daniel, iförd slips och kavaj dagen till ära.

Ett av målen var Zaliasis Tiltas, den gröna bron, som är en av få platser kvar i Vilnius med kulturminnen från sovjettiden. På bron finns fyra statyer med sovjetisk realistiska motiv, på bilden intill ser ni ett av dessa föreställande bönder. De övriga tre statyerna visar upp arbetare, soldater respektive studenter. Notera särskilt med den bstämdhet i blicken som de blickar ut över sin omgivning, säkra på sin övertygelse. Bron representera också i mycket en symbol mellan det gamla och det nya, en bro mellan Vilnius gamla stad och Vilnius nya affärs- och finanscentrum.

I slutet på stadsvandringen samlades hela gruppen först vid presidentpalatset samt vid den tjusiga katedralen som ligger intill Vinius gamla stad.

Efter lunch delades gruppen i två delar, varav den ena besökte Svenska ambassaden och den andra besökte Nordiska Ministerrådet. Båda grupperna fick ett utmärkt tillfälle att höra erfarna och utomordentligt duktiga tjänstemän dra det nuvarande läget i Litauen och dagsaktuella frågor. Vilket naturligtvis kompleterades med elevernas egna frågor, som rörde allt från ungdomsarbetslöshet, trafficking, det sviktande förtroende för politiker och HBT-rättigheter.