För hundra år sen på dagen sjönk fartyget Titanic. Det konstaterade vi när vi hörde Celine Dion skråla My Heart Will Go On, vilket föranledde en av många sköna skrönor från busschauffören Ingemar. Likheterna med Titanic slutade tyvärr inte där under denna dag.
Efter att ha passerat ett soligt Småland med Vättern i sin mest glittrande form, så visade det sig att något inte stod rätt till med bussen när vi närmade oss färjelägret i Helsingborg. Kusligt nog märkte vi detta på samma sätt som Hoola Bandoola Bands låt Titanic inleds: ”Det började som en skakning på nedre däck, den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck”
Komplikationerna för oss stannade som tur är med ett två timmars stopp i den danska pärlan Helsingör. En liten minipaus där strosande, wienerbröd och stängda butiker stod på menyn för oss medan chaufförerna slet i sitt anletes svett för att se till att bussen kunde rulla igen.
När väl bussen börjat rulla dröjde det inte länge innan en föreläsning som förklarade elektronikens påverkan på mänskligheten levererades från förarplatsen. När väl den var klar gällde att hinna med nästa tänkbara färja, vilket vi gjorde lagom i tid för middag på båten mellan Gedser och Rostock.
Målet för natten är för oss från Carlforsska att få en god natts sömn och för chaufförerna, Ingemar och hans kollega Ibrahim, att hinna så långt ned i Europa som möjligt. Troligen/Förhoppningsvis/Kanske vaknar vi upp till frukost i Tjeckien eller Slovakien.
Några bilder från dagen:
Lunch fixas på bussen.
Olov & Ann med Sverige i bakgrunden på väg mot Helsingör.
Obs. Ej rekommenderad arbetsställning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar