En dag att minnas

Sent denna tisdag blickar vi, Carlforsskas Europaresenärer, tillbaka på en mycket innehållsrik dag.

Dagen inleddes i strålande solsken och färd till den svenska ambassaden. Bussen tog oss för övrigt förbi fotbollslaget Patrizans hemmaarena. Laget är döpt efter partisanerna, en motståndsrörelse som tog makten i landet efter andra världskrigen. Just partisanerna ambassaden träffade vi Björn Linderfalk med fokus på EU-medlemskapdrog det politiska läget i landet och gladeligen svarade initierat på alla våra frågor. Efter detta talade Sofia Stridh fr n Migrationsverket om de nya viseringsfrihet som gäller i Serbien från EU länderna, vilka ämnade till att få serberna mer kjnniga och v ;lvilligt inställda till EU. I Serbien har utvecklingen varit sådan att de äldre generationerna som levde i Jugoslavien innan 90-talets inb ;rdeskrig har upplevt utlandet medan dagens ungdom ej vistats utomlands på grund av de hårda viseringsreglerna som varit i bruk. En situation som snarast kan ställas som en direkt motsats till hur det ser ut i många andra europeiska länder som till exempel i Sverige. Avslutningsvis talade Björn Mossberg från SIDA om Sveriges arbete i landet med bistånd och utvecklingsfrågor och hur dessa kan gynna inte bara Serbien men också Sverige.

Efter att tackat ambassadens personal för det oerhört trevliga bemötandet begav vi oss vidare i Belgrad till ett Museum porträtterandes Jugoslaviens historia och besökte den förre ledaren Titos grav. För 30 år sedan på dagen idag dog nämligen Tito, som fortfarande är älskad av många i det forna Jugoslavien. Busslaster med människor hade kommit ända från Slovenien och Makedonien för att närvara denna dag intill Titos grav.

Tito var partisanernas ledare, samma partisaner som har ett fotbollslag döpt efter sig, och ledde landet efter andra världskriget fram till sin död. Under denna period lyckades han hålla nere de nationalistiska strömmningar vi såg blossa upp igen under 90-talet och bibehålla hans dröm om ett sydslaviskt rike. Tito kan nog kallas för en pragmatiker och utan tvekan för odemokratisk. Men faktum kvarstår att han fortfarande är älskad av många människor i det forna jugoslavien. Med en så negativ utveckling är det klart att det är enklare att blicka bakåt snarare än framåt.